Det går fan inte beskriva hur glad jag är. Hur stolt jag är över mig själv. Jag haft sånna bekymmer med att ge mitt allt när jag springer häck. Jag har inte tävlat på två år förutom för fyra veckor sedan i Villstad då jag gjorde mitt livs sämsta lopp. Jag har kämpat och kämpat på träningarna med att övervinna mitt tvekande och bara köra, ge allt. Och då menar jag att verkligen springa över varenda häck, trycka mellan varje häck, och springa så snabbt som jag vet att jag har kapacitet att göra mellan häckarna, och hålla hela vägen in i mål.  Jag minns inte ens när jag gjorde det senast. Men det gjorde jag idag.
Jag blev så chockad och så glad, att alla känslor bara svämmade över och blev till glädjetårar. Jag vet inte hur alla tolkade min reaktion, men det var verkligen inte missnöje. Det var ren jävla lycka. Äntligen!!
Jag var till och med ensam tävlande och lyckades pusha mig så bra helt på egen hand, och springa ett så bra lopp utan konkurrens. Jag så grymt nöjd och så sjukt lycklig. Det går inte att beskriva! Varför springer jag inte alltid såhär?

Imorgon är det som man säger på Biggest Loser-språk Last Chance Workout, och i mitt fall är det Last Chance Competition. På hemmaplan i Kalmar dessutom! 100mhäck, 100m, längd och 200m. Sista tävlingen för i år. NU KÖR VI!

Det var inte riktigt så tungt att gå upp strax efter fem igår morse som jag trodde att det skulle vara. Hur sjukt är inte det? Kan inte riktigt förstå att de tankarna dyker upp i mitt huvud, och att jag menar dem. Men jag somnade ju vid halv tio i lördags kväll, så det kanske inte var så konstigt att det gick att gå upp utan några problem. Halv tio till halv sex – åtta timmar ju. Ja ne. Full förståligt att jag tog mig upp.

Vi kom fram kl 9 i Villstad, Alice min träningskompis skulle hoppa höjdhopp vid tio. Jag hoppade mycket höjdhopp när jag var yngre. 2005 är mitt personliga rekord ifrån och det var därefter jag slutade, tror jag kanske hoppade någon tävling -06. Jag bara vägrade ut mig hela tiden, och det blev hela tiden värre och värre. Till slut så gick det inte att hoppa. Det var en sån spärr i huvudet, totalblock. Gick inte. Det började på 1,60 då mitt pers var på 1,55. Så fort det kom upp på 1,6 någonting så sa mitt huvud: nej det klarar du inte. Ingen idé att du försöker. Sen började jag riva mycket på 1,55. Till slut vägrade jag på det. Efter ett tag vägrade jag ens hoppa på höjder som började på 1,5 någonting. Och ja, ni förstår själva. Det funkade inte alls, och jag blev helt knäckt av det, och självklart utvecklades jag ingenting. Det blev att jag struntade i höjden helt och fortsatte med mina andra grenar.

Idag, kära läsare =) Övertalade Alice mig att efteranmäla mig i höjd! Haha, jag skrattar bara jag tänker på det. Jag har max hoppat ett höjdhopp per år sedan jag la av (typ fulhoppat), och nu var det DM. Men det var sjukt roligt att hoppa. Det var verkligen kul, bara lek. Så som det ska vara. Inget jäkla allvar hela tiden, utan kunna skratta och ha kul och njuta av stunden bara. Självklart fokuserade jag, men det var inte den här pressen. Och vill ni veta det bästa av allt? Jag hoppade varje försök jag hade. Jag vägrade inte ut mig en enda gång.

Tävlingen annars: Sprang 200m, dryga sekunden långsammare än mitt pers (i know, it sucks). Förstår inte hur jag kan vara så ojämn! Sjuk jävla skillnad på min dagsform.
Och hoppade tresteg. Det är grenen jag är mest nöjd med under helgen! Inte hoppat sen 2007 tror jag, askul!

Sammanfattningsvis en väldigt lekfull söndag, rolig jäkla tävlingsdag.

Är trots vinsterna ganska besviken, för resultaten blev inte alls bra. Häckloppet var det sämsta jag gjort sen jag började med häck tror jag, haha. 100-metersloppet kändes desto bättre, men tappar en meter om inte mer i starten. Öva öva.

Imorgon är det dags igen. Jag gick upp vid halv sju imorse. Imorgon måste jag gå upp kvart över fem Ska fan gå och lägga mig vid nio ikväll, annars kommer jag aldrig upp. 200 meter och tresteg är det som gäller imorgon.

Nu kilar jag iväg och tränar sista häckpasset innan helgens DM. Wish me good luck!

Jag ska tävla nu i helgen! I Villstad, typ 20 mil härifrån. Tävlar både lördag och söndag i 100m och 100m häck på lördagen, och i 200m och tresteg på söndagen. Jag har inte sprungit ett 100m häck-lopp sedan 2007, och jag är hyfsat skraj kan jag säga. Ingen tävlingsrutin där inte.. Jag har heller inte tränat det alls mycket i sommar, utan mer inriktat mig på sprint - och jag känner mig skitsnabb! Det är så jävla gutt. Jag känner verkligen hur jag utvecklas där, men så fort jag ska springa häck så stämmer det inte. Jag flyyyyger över häckarna, det är inte alls det där gamla kvicka klippet över häcken, ingen attack för fem öre. Benet man går över häcken med först ska ju bara så snabbt som möjligt ner efter häcken, för att så fort som möjligt komma in i löpning igen. Och mellan häckarna får jag heller inget flyt i löpningen. Ett jäkla skit är det. Körde häck i fredags och i förmiddags, och båda passen gick skit. Nu har jag ett häckpass till imorgon innan det är vila inför helgen och jag hoppas verkligen att det kommer kännas bättre

Som sagt så känns benen grymt snabba och det märktes på träningen igår kväll. Då körde vi 4 st 100meterslopp MAX. Det var verkligen max, och fy fan vad det kändes som att det gav. Ett riktigt, riktigt bra pass. Sånt älskar jag. Första och sista 2 loppen körde vi med bara 1 minuts vila också, så passet var ren sprintuthållighet. 100m – vila 1 min – 100 m – längre vila ca 6-7 min – 100 m – vila 1 min – 100m. Det kanske inte låter jobbigt, men att maxa, fyra lopp, så tätt inpå – jobbigt. Men riktigt gutt.

Nu ska jag snart redigera lite bilder. Barcelonabilder – fortfarande inte lagt upp några?? Jag är kass, jag vet. Förlåt. Jag tänker sluta med att lova när jag lägger upp dem för jag vet inte, men någon gång kommer de upp. Puss!

Snart drar tävlingarna igång igen, varit ett uppehåll nu sen mitten av juli, och det ska bli så jävla kul. Har tränat på bra senaste tiden. I måndags var det maxlopp, 5 st 60 meterslopp med lång vila emellan. Kändes riktigt kvickt i benen och bra tryck så det är hur kul som helst. Körde sedan mångsteg (så långa steg man bara kan i princip, med höga knän och hög explosivitet – tänk tresteg men hela tiden höger efter vänster och vänster efter höger). Till slut styrka, mage och rygg.
Förra veckan var också bra träning, nämnde ju om det grymma styrkepasset jag körde i torsdags. Verkligen hela kroppen, och det behövs ibland. Har blivit alltför sällan nu senaste tiden.

Igår skulle jag kört ett häckpass efter jobbet, men då kom min goa familj på idén att hyra tennisbana! Lätt att jag gjorde det istället Fortfarande grymt bra träning med alla ruscher, sen är det ju så jäääävla kul! Tränade faktiskt tennis i ett år när jag var runt 13-14 år kanske, och klart det sitter i  Serena Williams, watch out.